Segling i Mälaren Vs Östersjön och årets incident!
Mälaren är på många sätt en rolig plattform för segling och erbjuder andra typer av utmaningar än Östersjön. Många har mindre genomtänkta fördommar och menar att båtlivet är nästintill värdelöst i Mälaren, men detta anser inte jag stämmer.
Ett exempel var vår utflykt till Björkön (Birka) som var en fantastisk upplevelse och var sådär härligt klurigt rent navigationsmässigt såsom Mälaren ofta kan vara, detta brukar oftast vara relaterat till sikten.
En annan sak som kan vara både positivt och negativt är att vinden väldigt sällan är konstant i Mälaren, ibland kan vinden komma från olika håll mest hela tiden och det blir därför nästan jobbigt att segla ordentligt.
Detta fenomen ser jag dock som mest negativt och det var min största överraskning första gången ute på havet där jag kunde segla långa avstånd med konstant vind i samma riktning. Detta gör seglingen mer fridfull (om det inte blåser mycket) och man "känner" sjön på ett annat sätt, det är lite svårt att förklara men jag tror att den största faktoren är rörelserna (vågorna).
En gång så försummade jag att hålla kolla på ankarlinan när vi backade ut varpå denna fastnade i kölen (och såvitt vi visste även propellern).
Detta var sent på kvällen och det började bli mörkt. Det blåste knappt ingenting och jag kunde inte alls kontrollera hur ankaret satt, vi rörde dock ej på oss så jag förstod att ankaret hade satt sig någorlunda...
Jag försökte ferbrilt att peta med en kvast för att känna hur ankarlinan satt fast utan framgång och detta var i början av säsongen så vattnet var relativt kallt (och det var ju mörkt ute vid detta laget) så dykning var uteslutet.
Utan någon att ringa eller fler idéer så gjorde vi lite te och försöka komma på en bra plan. Då mitt ifrån ingenstans så började det blåsa som fan och mörka moln tog upp himlen men åska som sällskap, det var som en slags "mini-storm" och nu började jag få panik, jag kunde ju inte starta motorn eftersom ankarlinan kunde vara intrasslad och det var mörkt och regnigt så segling/navigering hade inte varit särskilt säkert.
Båten börjar liksom rotera och då plötsligt ser jag ankarlinan, men inte från mitten av undersidan utan direkt från där jag förtöjt den. Med andra ord så var vi helt magiskt fria! Jag startar direkt motorn och börjar dra in ankaret. Vi åker runt ön till baksidan som låg i lä för att ankra ordentligt så vi kunde sova ut.
Enda sedan denna kväll så har jag nu en rekorderlig rutin som resulterar i stenkoll när vi backar ut men ankarlina i aktern.,,